Shnulan, hennes Astri & livet på Granskogsgården

I det r鐰a lilla huset satt katten Shnulan slok顤at och funderade. Vart hade hennes Astri tagit v輍en? Var hon p?den d酺 Granskogsg緳den eller Grannskogsg緳den? Shnulan lyckades aldrig l酺a sig skillnaden. D酺emot f顤stod hon alltf顤 v鄟 skillnaden p?att ha sin Astri, eller att inte ha henne. Vid samma tid satt Tor och Kerstin och hade det tr嶡igt p?Granskogsg緳den. "Det har sina sidor att inte ramla av pinn", sammanfattade Tor sin bel輍enhet. Den gamla kroppen v酺kte och begr鄚sade det mesta han ville g顤a. I ett s嶟ant l輍e var det l酹t h鄚t att falla till f鐷a f顤 bitterhet och h酹skhet. Tor gjorde 鄚d?sitt b酲ta f顤 att inte bli som surgubben Axel, som gick omkring och muttrade okv輐ningsord i korridorerna. Kerstin for s酺skilt illa av Axels svada, men med sitt d嶚iga minne gl闣de hon, tack och lov, oftast bort hans p嶕opp. Huschefen Emmy hade fullt bestyr med att hitta ett boende f顤 b嶟e Astri och Shnulan, men en Shnula visade sig vara m幩gt mer sv緳placerad 鄚 man kunde ana. Hade inte Astris Grannfru tagit sig an den lilla varelsen, s?hade den h酺 historien sannolikt inte kommit till. Detta 酺 en bok om 鄟dreboendet Granskogsg緳den. Om en Shnula, om de boende och om de som arbetar d酺. En skildring av arbetsgl輐je och bekymmer. Om v緳dtagare som lever i 饘er hundra 緳, och om de som faller ifr幩 l幩gt mycket tidigare. Ber酹telsen 酺 fiktiv, men kan 鄚dock betraktas som en realistisk skildring av v緳a dagars 鄟drev緳d.