Händelsehorisonten: När stjärnorna dör

(Forts酹tning p?boken "H鄚delsehorisonten. Det m顤ka medeltiden")
H鄚delsehorisonten. N酺 stj酺norna d顤

Historien omfattar den viktorianska eran och andra verkligheter - levande v酺ldar
med sin egen natur, kultur och sina egna lagar, d酺 sj鄟va livets v銥 klingar annorlunda
鄚 p?Jorden. D酺 kan ljuset vara d鐰ligt, och m顤kret - det enda som f顤m緳 ge hopp.

Det 酺 inte bara en f酺d genom v酺ldar.
Det 酺 en f酺d genom 鐰en man inte kan undkomma
och s緳 man aldrig kan gl闣ma.

Det finns v酺ldar d酺 鐰et 酺 en tunn tr嶟
som kan brista n酺 som helst.
Det finns v酺ldar d酺 鐰et 酺 ett val
som man betalar f顤 med blod.
Och det finns v酺ldar d酺 till och med 鐰et sj鄟vt
fruktar att uttala namnen p?dem som m廛te leva.

N酺 ljuset f顤svinner faller inte m顤kret.
Historien faller -
och den kr銥er offer.

"H鄚delsehorisonten" 酺 ett epos om dem som inte kan g闣ma sig f顤 sig sj鄟va.
Om dem som f鐰s ur ljuset
och dem som v鉶er fram ur m顤kret -
och 鄚d?s闥er ett s酹t att f顤bli levande
utan att sj鄟va bli monster.

H酺 finns ingen som str銥ar efter storhet.
Bara de som tvingas b酺a den som bojor.
Deras r輐slor 酺 starkare 鄚 vapnen,
deras val tyngre 鄚 slagen,
deras k酺lek farligare 鄚 all magi.

Mot en bakgrund av fallande himlar, utd鐹nde v酺ldar och civilisationer
som gl闣t sina namn,
tar varje hj鄟te ett steg
som f緳 sj鄟va verkligheten att darra.

Ingen h酺 酺 f鐰d till huvudroll.
Var och en 酺 centrum f顤 sin egen tragedi.

Den som fruktar kraften som flyter i hans blod.
Den som fruktar sin egen svaghet.
Den som flyr fr幩 det f顤flutna -
och den som blir funnen av det f顤flutna,
till och med i andra v酺ldar.
Den som f顤s闥er r輐da andra -
och den som vet att r輐dning ibland 酺 den v酺sta formen av f顤st顤else.

I deras r飉ter h顤s sm酺tan,
i deras steg - profetiorna,
i deras misstag - gudarnas andetag.

Kan man b酺a ljuset utan att brinna upp?
Kan man 鄟ska utan att f顤st顤a?

Det h酺 酺 inte en ber酹telse om krig.
Och inte om tidernas slut.
Det 酺 en ber酹telse om priset -
det pris som betalas av dem
som v嶓ar se in i m顤krets djupaste punkt
och fr嶓a:

"Varf顤 lever vi, om stj酺norna 鄚d?d顤?"