Droppar som faller fyller tomrum i tiden: - själens längtan efter syftets liv

Dikterna har blivit min st鄚diga f闤jeslagare sen jag ins嶓 att det finns obearbetade k鄚slor som bidrar till den verklighet jag lever i. N酺 jag b顤jade skriva orden och reflektera 饘er dem kom f顤st嶒lsen f顤 vad som hindrar mig fr幩 att leva fullt ut i den frihet vi alla har. Jag 霵skar att du som l酲are reflekterar 饘er v緳t bidrag till alla de historier som utspelar sig b嶟e i v緳 n酺het och utanf顤 den lilla bubbla vi lever i. Oavsett plats vi befinner oss p?finns v緳a k鄚slor med som st鄚diga f闤jeslagare och v緳 resa tillbaka till oss sj鄟va ser olika ut beroende p?vem du fr嶓ar. Ta dig en stund och reflektera 饘er ordens mening, vad de betyder f顤 dig, kanske f緳 de en ny inneb顤d f顤 just dig i 鐷onblicket du l酲er dem. Det 酺 som med all konst, det 酺 betraktarens 鐷on som tolkar dess betydelse. Eventuellt k鄚ner du igen dig i n嶓on text du l酲er och sk鄚ker lite medk鄚sla f顤 din egen historia. Maskrosor v鉶er upp oavsett tidigare f顤h嶚lande och utvecklas till lysande solar som f顤gyller i naturens tr輐g緳d. Naturens lagar skiljer sig inte mycket fr幩 homo sapiens men en skillnad 酺 att vi kan g顤a medvetna val hur vi vill leva v緳a liv. Njut, ta en stund i stillhet och andas dig igenom livets tuffa perioder. L廞 barnets lekfulla fantasi inta ditt sinne och berika ditt liv. Kram fr幩 Katarina Andersson